partyswede.blogg.se

Så, i december gjorde min pojkvän slut med mig efter flera års förhållande. Vi hade båda känt att det var konstigt, men jag hade inte kunnat tro att det var så illa... Han var och festade med sina kompisar varje helg och sov över och kom inte hem förrän sena eftermiddagen, vilket var ovanligt för honom eftersom han alltid ville hem och sova... Jag köpte blommor och gjorde andra små saker för att visa att jag älskade honom, vilket nu i efterhand känns lite fånigt eftersom inget av det kunde hjälpa det faktum att han faktiskt inte var kär i mig längre! 
Så han sa att han hade börjat se mig mer som en vän. Det första jag tänkte var "men vi hade ju sex senast i förrgår!" men jag kunde bara gråta. Jag grät och grät. 

 

Jag fick sova hos mina fina kompisar och hyrde tillslut in mig i ett rum hos en av dom, tills jag bestämde mig för att flytta hit till norge! =) 

Jag har kommit över Friendzonaren, men kan inte hjälpa att bli ledsen när jag ser bilder på facebook där han blir pussad på av en liten fjortis och de kommenterar bilden med hjärtan... Varför gör man så här mot sig själv? Varför skriver jag hans namn i sökrutan och bläddrar igenom hans bilder? Facebook är farligt på det sättet! Jag kan inte säga att jag är en självdestruktiv människa! Visst, jag kanske sätter andra framför mig själv ibland och jag tar åt mig ibland av saker som jag inte ens borde bry mig om, men det är ingenting jämfört med att se personen man trodde man skulle spendera livet med, bli kysst av en yngre tjej med hjärtan all over the place! 

Usch, jag hatar att älta saker, men det gör jag hela tiden ändå! Varför? Varför gör jag det? Varför blir jag ens ledsen, när jag ändå kommit över honom? 

Jag gillar livet som singel! 

 

Jag gillar att lära känna mig själv, äntligen! Jag har så mycket plats för mig själv i mitt liv nu. Något som jag inte visste att jag behövde förut. Det känns bra. :)

 

Och våren är här... :)

 

 

------- Partysvenskan